Att synliggöra ett ögonkast

Recension av: Sympatiens hemlighetsfull makt : Stockholms homosexuella 1860-1960, Stockholmia: Stockholm, 1999

(Publicerad i tidskriften Allt om Böcker, 1999:3, sid. 52-53. Får användas med angivande av källan.)

Homosexuella finns inte och om dom finns bör dom spärras in på dårhus. Denna mentalitet var något jag mötte under min uppväxttid på femtio- och sextiotalet.

Eftersom jag tidigt kommit underfund med min sexuella läggning fick jag vända mig till uppslagsverk för att få neutrala informationer om vad min sexuella läggning innebar. Svensk Uppslagsbok från trettiotalet kunde upplysa följande: ”Den homosexuella driften kan vara mycket olika starkt utvecklad, från ett oskyldigt svärmeri utan något behov av kroppsligt närmande till det starkaste köttsliga begär och ett hänsynslöst tillfredsställande av driften genom samlagsliknande handlingar.”

Att växa upp i en tid som så kraftfullt osynliggjorde en stor del av mänskligheten, genom att sjukförklara den, var tufft. Det gällde att lita på sina egna känslor. Den heterosexuella normen föreskrev att man kunde svärma för en man, men inte utföra ”samlagsliknande handlingar”!! Homosexualiteten var sjukdomsstämplad ända till år 1979. Homosexuella aktivister ockuperade Socialstyrelsens lokaler detta år. En ung Jonas Gardell var en av ockupanterna. Resultatet blev att homosexualitet ströks ur sjukdomsregistret. Denna handling visar på vikten av politiskt agerande för att driva igenom homosexuellas egna krav. Men det visar också på vikten av att skriva den egna gruppens historia. Vi får aldrig glömma!

För att motverka glömskan och bidra till ökade kunskaper om de manliga homosexuellas värld i storstaden Stockholm under åren 1860-1960 har boken Sympatiens hemlighetsfulla makt (Stockholmia, 1999) skrivits. Den startade ursprungligen i en av många gruppbildningar inom kamporganisationen RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande), den enda genuina folkrörelse vi sett bildas och utvecklas under efterkrigstiden. Boken innehåller, bland mycket annat, en utmärkt historik av den egna organisationen.

Några i historikergruppen blev skribenter. Fredrik Silverstolpe har tidigare gett ut ett par böcker om homosexualitet, som visar på ett gediget handlag med historiska fakta. Jens Rydström är historiker av facket och håller på med ett avhandlingsprojekt om homosexualitet i Sverige. Han beräknar att disputera under nästa år. Dodo Parikas är journalist på radion och har utnyttjat sitt intervjumaterial för denna bok rörande soldatprostitutionen i Stockholm även till en mjukt underhållande radiodokumentär som gick i repris under sommaren.

Greger Eman är redaktör för RFSLs medlemstidning Kom Ut! och har skrivit en bok om Klara Johansson och Lydia Wahlström som utgör första delen av denna Stockholmsskildring. En av anledningarna till att Sympatiens hemlighetsfulla makt inte innehåller något material om kvinnor är att Emans bok publicerades för sig redan för sex år sedan. En annan orsak är att kvinnorna inte varit representerade bland skribenterna. En tredje och viktigare orsak är att det material som undersökts, rättegångsprotokoll och liknande inte innehåller material om kvinnor. Detta visar Silverstolpe i ett kort kapitel om ”Hur lesbianerna förlorade sin oskuld”. Det vill säga att den lesbiska kärleken blev likställd med bögarnas i strafflagshänseende när homosexualiteten avkriminaliserades 1944. Lesbianism hade innan strafflagsberedningen tillsattes 1941 aldrig bestraffats i svensk rättspraxis skriver Silverstolpe. På gott och på ont blev lesbianismen likställd med den manliga homosexualiteten. Och för att kunna skriva den lesbiska historien måste man använda annat källmaterial.

Göran Söderström slutligen är redaktör för hela volymen och står för det kvantitativt största materialet. Han är docent i konstvetenskap och forskningssekreterare och har redigerat volymen med utsökt elegans. Bildmaterialet är flödande rikt och ger ett gott komplement till texten. Söderströms behandling av Kejneaffären under femtiotalet är utmärkt klargörande och innehåller de väsentliga fakta i målet framställda så att händelsernas sammanhang blir tydliga.

Pastor Kejne, som arbetade som biträdande föreståndare på Stadsmissionen ägnade sig åt att hjälpa de ungdomar som kommit på kant med samhället. Företrädesvis unga män. När han blir anklagad för homosexualitet reagerar han genom att utpeka en ”homosexuell liga” bakom anklagelserna. Hela affären blåstes upp i massmedia under femtiotalets första år. Den sammanföll med McCarthys hetsiga klappjakt på homosexuella i USA. Det tidiga femtiotalet går i den populistiska, homofoba, massmediala hetsens tecken.

Men här inställer sig också ett frågetecken i marginalen. Att göra en historisk framställning som visar ”hur det egentligen var” låter sig aldrig göras. Varje beskrivning av ett historiskt händelseförlopp färgas av den som skriver. För att klargöra hur faktamaterialet används brukar man göra en metodredovisning och beskriva den frågeställning som strukturerar materialet. Söderström pekar i sin framställning ut ett antal teman som utkristalliserades i det material han gått igenom. Han ställer också den övergripande frågan: Vad handlade denna vidlyftiga och långdragna affär om? Men han beskriver inte hur han själv strukturerar materialet eller varför han valt ut just dessa frågeställningar.

Söderströms uraktlåtenhet att redogöra för sina bevekelsegrunder och frågeställningar när han ordnar sitt omfattande material gör att ett bedrägligt sken av objektivitet genomlyser framställningen. Här finns ett sätt att presentera fakta som kunde klargjorts genom ett resonemang om framställningens inriktning.

Men varför klaga? Jag började med att tala om hur homosexualiteten osynliggjorts under efterkrigstiden. Denna historik visar med tyngden av 720 dubbelspaltiga sidor att vi homosexuella har funnits, något ingen av oss tvekat om som arbetat med homosexuell kultur. Utan bögar och lesbiska ingen kultur i landet. Så enkelt är det. Här finns en utförlig beskrivning av Pontus Wikner och den manliga vänskapskulturen i Uppsala under 1800-talets mitt. Här beskrivs årtalet 1907 som ”Det homosexuella genombrottet”. Detta är mycket intressant och ett av denna boks verkliga fynd. Ordet homosexualitet blir inte allmänt förrän detta år. Det är förbundet med en skandal kring fabrikören och konsthantverkaren Nils Santesson. Hans liv och tragiska öde beskrivs av Greger Eman. Här finns också beskrivningar av konstnären GANs liv och konst, och en utförlig beskrivning av Eugène Janssons liv och verk. Ja i stort sett alla som man läst eller hört något om finns nämnda och är insatta i ett sammanhang.

Det Sympatiens hemlighetsfulla makt saknar i metodisk stringens kompenserar den i rikt mått på materialinventeringens område. Efter denna volym kan ingen komma och säga att homosexuella inte funnits. Här finns namn efter namn, alla intensivt gripna av sin sexuella läggning, några kända men ännu fler okända män i storstaden Stockholm.

Jan Magnusson

Doktorand i Litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet.